onsdag 14 september 2011

Där svenskt och finskt mötas


Henning Bucht föddes i orten Karl-Gustav år 1858, och efter så kallad mogenhetsexamen samt studier i Uppsala blev han 1890 fängelse- och lasarettspredikant i Haparanda.
1892 tjänstgjorde Bucht som fängelsepredikant i Pajala och tillträdde året därpå komministraturen i Neder-Torneå, som han innehade till sin död 1919. Under signaturen "Lathi" gjorde sig pastor Henning Bucht känd kring sekelskiftet som medarbetare i Norrlands- och Stockholmstidningar, där han bidrog med populära folklivsskildringar från Tornedalen.
Som präst kom Henning Bucht nära människorna i den svensk-finska gränsbygden. Han iakttog skarpsynt individen och målade sina bilder med både allvar och humor.
Jag läser berättelsesamlingen "Där svenskt och finskt mötas", utgiven 1923. Pastor Bucht skriver själv: "De allra flesta av dessa skildringar har jag under min långvariga vistelse bland Sveriges finska befolkning själv upplevat, de andra har jag låtit mig berättas - alla utgöra de verklighetsbilder ur levande livets vardagliga företeelser".
Som läsare får man följa med på promenad i 1850-talets Haparanda och på gatorna möta köpmän, kärlekskranka mamseller och tilltufsade original som den kringvandrande poeten Kalkkimaan-Pekka, eller Skomakarbaron Lindström som var en känd gäst inför rätten där han alltid drog sina rappa svar, ibland på improviserad vers. Men författaren nämner även att dessa människor, tragiskt nog, ofta var vinddrivna, alkoholiserade gestalter som tidigt kommit på kant.
I boken berättas också att Carl XV som kronprins gjorde en visit i Tornedalen, då han bland annat sprang uppför Luoppioberget och sedan skålade med champagne på toppen. Det var före nödåren 1867-68 då folket i älvdalen fick livnära sig på bröd uppblandat med renlav, mossa eller bark. Hela familjer tvingades ut på tiggarefärder.
En fånge som Bucht besöker i slutet av boken berättar om sitt liv och hur han som barn var hjon på olika gårdar genom den årligen återkommande "fattigauktionen". För den som stal mat och kläder i överlevnadssyfte gällde direktsluss till finkan.
Det är givande med lite kulturhistoria ibland. På omslaget av boken finns en teckning av dåvarande gränsstationen som bestod av en smal träbro och en liten stuga. På andra sidan skymtar några hus. Jag har förresten inte tidigare känt till att staden Haparanda från början var ämnad att byggas i Nikkala.

(NSD 5 februari 1988)


Bokbilden är hämtad från antikvariat.net. Boken finns hos Antikvariat Bothnia i Umeå.

Inga kommentarer: